Ibland kollar man sig omkring, och man kan tolka verkligheten på så många olika sätt, att nu låter "normaliteten" som något udda, då ingen gör som alla andra..
Men där får jag upp en fråga i huvvet, vad är normalt?
Det kommer en tid då jag börjar se mig omkring överallt..
och jag kommer till insikt... och när en sån stund kommer då börjar jag inse så mycke, så det blir för mycke för mig, för att ibland vill jag inte se vad jag lever, men när jag väl inser så blire så mycke att mina tankar blir helt ...... ja hur ska jag förklara, mina tankar förvandlas till en labyrint...

Jag söker svar på vissa saker, då jag måste tänka och skilja på alla mina tankar, och så plötsligt så kommer allt jag har förträngt med en gång..

Det här kan jag berätta om i evigheter.. men till min poäng nu, den dolda insikten

jag har kanske få gånger vara genomskinnlig med mina inlägg här, dessutom vare 100 år sen jag blogga, tiden ger mig inte tid?! nee... jag har bara glömt bort mig själv, jag vill sova ut, men det ger sig inte för att jag har två bebisar att ta hand om, men här ser ni, jag ska börja berätta om något så hoppar jag till ett annat samtalsämne

Innan jag fortsätter berätta om det hära, så vill jag påpeka att jag nån dag kommer att ha modet att skriva min bok, publicera den  och stå för den jag är...
Jag trodde aldrig att mitt liv skulle vara så kryddigt.. hahah trodde mitt liv skulle vara bara en ren historia utan att något "hemskt" skulle ha hänt nånsin.. men vem ska man lura, mina hemska erfarenheter började redan när jag va 13 år ... så..a..

jag tror att jag  berättar det här senare eller nån dag..