Visst kan det vara svårt att skilja ?
Skilja på vadå?

Relationerna vi har vi till olika människor omkring oss?!
Vi har en viss profil uppfattning av människor.
Många utgår från vad det har hört om personen, vissa utgår från vad de själva har upplevt av personen.

Perosnligen har jag lärt mig att skilja på människans egenskaper och dess handlingar. 

Jag tycker, och jag tänker :

En person kan vara rent generellt en bra person.
Hur hur den är allmänt, trevlig, tillmötesgående och rolig säger vi. 
Men det här är "fasaden" den använder alla gånger en träffar på nya människor.

Och så är nästan alla människor, få människor är så stadiga och bekväma i sig själv att dom kan vara sig själva i all sällskap, fast rent ut sagt är det nästan omöjligt, just för att om man exempelvis ska på ett arbets intervju så kan man inte lägga fram till på intevjun att man älskar att fisa efer att man äter middag? fånigt exempel, men så är det väl? har aldrig hört att man kan eller har gjort så? (det finns människor av alla varianter i försig  :-) 

Tillbaka till att kunna skilja är ju att, om en nära kompis exempelvis idag inte kan finnas för mig för att jag har det kämpigt och den "avvisar" mig gång på gång dag efter dag, vad kan det bero på? uppenbarligen vill den inte såra mig, och säga som det är, antingen så har den inte tillrcäkligt med energi för att stå ut med mig där och då, eller så har den också eget liv att styra och den har bara inte kännedom av det. Sjävklart kan det finnas anledningar, men vad jag vill få fram med den här texten är att man ska se människan för vad den är och inte för den rollen man tar automatiskt när man väl börjar bygga en relation, vilken det än är. För att en perosn kan vara jätte go och omtänksam, men en sak är att vara detta när den själv orkar och vill, och en annan sak är att bara vara det rent allmänt. Så poängen med allt är att man kan inte rättfärdiga människor alla gånger vi inte får det vi förväntar oss att få. 
Att leverea energi och att finnas och vara där och stötta och hjälpa är något vi gör helt gratis, det är något vi inte får förklarat alla gånger, för att den här psykologiska introduktionen har sällan något under sin uppväxt, och då har man lätt att ta för givet att en vän ska förstå, att hens hemlighet är lika mycke din, det är inte hens, din och din mammas..vi ser människor för vad vi vill se dom som, just för att när de begår misstag, vad vi nu än kallar misstag.. antingen överreagerar vi utan att låta den personen stå tll svars om varför den gör som den gör , eller så blundar vi.. 

Människan i sig har olika sätt att utvecklas på, men att begå misstag och inte pröjsa "pröjsa" för sina misstag är en osynlig konsekvens som kommer som ett kvitto, vi inte alltid tar emot.

Varför envisas om en relation inte funkar? 

Om man observerar det som sker och händer...

När man är förälder, så lär ditt barn känna dig som förälder, och som förälder, så tar man rollen som , överbeskyddande, snäll, förstående (inte alla gånger) man ska helt enkelt vara "den bästa" man "måste" vara korrekt i alla sammanhang, man ska inte dela, inte begå misstag, ett misstag är ett misstag för mycke etc.. 

Men om man ser ur barnens perspektiv, så ser dom oss som jobbiga när vi väl uttrycker "jag vill bara ditt bästa" men deras bästa där och då är att utforska , och vi som föräldrar som redan vet hur den här utforskningen kan gå till, vill stoppa en dålig erfarenhet hos dom.. och det är där många föräldrar misstar sig med barnen. Visst ska man skydda dom och göra det bästa av allt och ge sitt bästa, men frågan är, vad är det bästa? Det är så individuellt för alla, mitt bästa är inte ett barns bästa, för att han är han, och jag är jag. Bas strukturen och principen i en människa ska ha värdigheter, men för att kunna utföra och ge det till ett barn ska man själv ha en rak ryggrad och kurage, något många idag saknar. Om du ska förstå ditt barn, ska du se tillbaka till hur du själv var när du var barn, hur gjorde du, vad ifrågasatte du, varför ifrågasatte du just det ? Hur tänkte du, hur mådde du när du gick emot dina föräldrars gränser, hur är det barnet idag som vuxen? Vad gick den igenom, det finns så mycke man kan fråga och så mycke man kan säga, men en faktor är en viktig nyckel i ett barns uppfostran, och det är kommunikation och att lyssna. 

 
Den här lilla själen.. är den underbaste individen 
jag har fått äran att få lära känna i mitt liv!
Inte nog med att du kommer från mig, och blev skapt av ren kärlek..
Utan du har egen identitet , du är du, och du har bra relation till dig själv!
Han lär mig sånt som för mig är bortglömt och till och med nya saker i livet.
Jag tycker att den här människan är högt intlligent, hans intellektuella egenskaper utvecklas mer och mer.

Han lärde mig något väldigt vettigt här om dan.
Jag berätta för honom att han ska snart börja på en sport som han har pratat om under en lång period, och nu kom tiden då det kan bli av, och jag säger då till honom, jag kommer att stå där och heja på dig min bebis :)
Och han kollar mig in i ögonen med väldigt bestämd fast blick och då är det hans tur att förklara för mig . :)

Han säger till mig Brenda, jag vill förklara något för dig..
om jag skulle hamna i en tävling, så spelar det ingen roll om jag vinner eller förlorar mot någon, för att tävlingen handlar om att jag tävlar mot mig själv, så vare sig jag förlorar eller vinner så har jag vunnit iaf, för det är en egen kamp jag kör, och om den andra personen som jag tävlar mot vinner, det blir lika bra för honom, det visar bara att han har mer kapacitet än jag, men jag har inte förlorat något här, han har bara angagerat sig mer i sporten än jag. Jag har en tävling mot mig själv och med mig själv. 

Dom här takarna och orden kommer från en 12 åring.. 
Jag är stolt som fan över min 12 åring, och jag tackar hans pappa över att han har lärt vår son se på saker med ett lugnt sinne och sund förnuft!

Du är mitt previlegium, tack för att du är en del

av mig!


I Love You Everyday <3

så.. efter ett uppbrott i en relation så blire att jag räknar ut så mycke skit som jag skulle behöva gå igenom för att få klarare bild på vart skiten och problemen kommer ifrån!
Jag tänker efter och jag skulle aldrig orka gå igenom exakt allt skit med 9 års sopsäckar vart allt skit ligger ..
och det tar även aldrig slut!
Imorse får jag samtal om att den här idioten (för han är inget annat) om att han har funnit en annan tjej nu som inte är den andra och att han hade en vild natt, och han vill berätta det själv för att ingen ska baktala honom!
Liksom vad fan har jag med det att göra ? who gives a blind fuck about who you are screwing?
Det blir what the fuck i mina öron och sen blire bara, alltså? har inte du bättre för dig än att ringa mig och berätta nåt sånt?

Det finns mycke skit i dom här 9 sopsäckarna som jag skulle vela dela med mig av till er, men till viken nytta ?
väljer faktiskt hellre skriva av mig och känna bara att jag får mig ur dom här känslorna ur kroppen genom att skriva ut det finns i mina tankar just nu!
Det jag känner just nu är att jag la tid och energi på en människa som aldrig nånsin kommer att bättra sig från nånting i livet, han är sjukt på det sjukaste sättet man kan vara , i och med att han mår bra av att sänka människor som han finner svaga, som jag och andra jag känner mig. alltså en narcissit, och även sociopat. 
Men som jag ser det så kommer jag aldrig mer ge mig in i ett förhållande där jag ser dåna här egenskaper och absoliut aldrig mer som har ett beroende av något slag. 

Men jag ser framåt och jag gör bara bättre ifrån mig alla gånger jag kan! jag mår mycke bättre nu.

jag lider inte som förr, och jag är mer öppen om hur saker ska accepteras och om hur jag enkelt bara kan gå vidare utan att foska innerligt på en känsla. 

Innan jag avslöjar vem det här är, vill jag uttrycka vad jag känner angående henne.
jag måste säga att Jag skäms över hur "människor" (för dom har inget mänskligt beteende gentemot dig) hur dom överhuvudtaget kan ens skriva så taskiga meningar gentemot en person som dom ser är handikappad . 
Att dom kan lägga tid på att vara så jävla respektlösa och hänsynslösa, mot en person som vill inget annat än bara synas lite och känna glädje som en "normal" person. 
Nog det värsta tycker jag är att dom alla i början likade hennes inlägg för att komma åt en snygg kille som Mergim, och dom skrev att hon var så underbar etc.. jag såg rakt igenom att det där blev   bara skrivet  för att få Mergims uppmärksamhet och för att kunna komma honom närmre 1 steg mer..Bara några dagar gick och mer 300 föjare slutade följa henne. 
I min hjärna måste jag påpeka att det går inte ihop att göra så. 
Vissa behöver man inte ens skriva något taskigt till, utan det räcker med att man skriver att dom är dispyter dom som skrattar och skriver så fula saker till en person med ett handikapp. D I S P Y T E R , BOKSTAVLIGEN!


HUR FAN KAN MAN VARA SÅ LÅG OCH SÅ UNDERLÄGSEN OCH MOBBA EN PERSON SOM MAN SER MÅR SKIT AV ATT MAN MOBBAR DEN ? ALLTSÅ JAG KOMMER ALDRIG ATT FATTA FÖR ATT JAG SKULLE ALDRIGNÅNSIN I MITT JÄVLA LIV GÖRA SÅ MOT NÅGON!

OCH MAN SKA KALLA SIG SJÄLV FÖR "NORMAL" BARA FÖR ATT KROPPEN OCH HJÄRNAN HAR RÄTT STÄLLNING.. WATTA HELL!!


MOA!! DU ÄR UNDERBAR PRECIS SOM DU ÄR!

DET FINNS INGENTING MAN VILL ÄNDRA MED

DEJ! DU ÖNSKAR KANSKE ATT DU VAR


"NORMAL" MEN SE BARA VAD DOM SÅ

KALLADE "NORMALA" MÄNNISKORNA SKRIVER

TILL DIG, DET FINNS INGET ATT VARA

AVUNSJUK PÅ NÄR DOM BETEER SIG SOM

IDIOTER , DOM SOM GÖR DET. 

DU ÄR UNDERBAR PRECIS SOM DU ÄR!

FÖR MIG ÄR DET EN ÄRA ATT FÅ SKRIVA OM

DIG TILL DIG! 

DU ÄR ETT PRIVILEGIUM I DEN HÄR VÄRLDEN!

OM DET ÄR SÅ ATT MÅNGA FÖLJER DEJ ELLER

INGA ALLS, SKA DU VETA ATT DET SPELAR

INTE SÅ STOR ROLL , HUVUDSAKEN ÄR ATT DU

TRIVS MED DEJ SJÄLV OCH ÄR TILLRÄCKLIG

FÖR DIG SJÄLV, DU ÄR EN VACKER SJÄL MOA,

GLÖM ALDRIG DET!

9 år gick..

och det tog slut!

PÅ grund av att för giftiga människor var alltid omkring oss..
På grund av att du gav aldrig oss en riktig chans att utvecklas ..
På grund av att din kärlek var svag jämfört med kärleken du hade till annat..
Jag kan skriva upp olika saker, men känner inte att det blir tillräckligt nånsin..
Du är inte jag, och jag är inte du.. jag känner som jag gör, och säkert gör du detsamma..

Jag håller mig till vad jag tycker, och jag håller mig till vad jag känner, jag kan inte vara så vilsen ute.. jag har sett det jag har sett, och det är inget fint scenario..

-

Många av er som läser min blogg frågar mig alltid, varför skriver inte du längre?
nu ska ni få veta varför jag tar så stort uppehåll från det..

Det har aldrig vart meningen att väcka nyfikenhet av er och sen bara sluta skriva och underhålla.. utan, vissa människor har använt sig av det här faktan som jag har skrivit, för att använda det emot mig, vissa kommentarer har vart "hon är psykopat"
människor utan ordförråd använder dom värsta meningarna dom kan använda sig av för att fläcka ens namn, deras hjärnceller är så outvecklade att deras meningar är dom samma. En till kommentar som verkligen drog ner mig ett tag var "dom läser din blogg där du blottar dig, du har inget privat liv, du äger för den delen inget privat liv"
Där vill jag bara besvara nu när jag har bättre själv känsla, allvarligt nu... sköt ni ert liv, så sköter jag mitt, alla gör val i livet och det är fan i mig mitt "problem" om jag väljer att göra det ena och det andra. 

Ni läser frivilligt min blogg och bara jag väljer att skriva det jag skriver.
Jag är sjukt less på att förklara mig för alla som saknar en mognad och som är så spykiskt primitiva.

Tillbaka till 9 år.. jag vet inte om jag kommer att tilltala dig igen, eller om jag ens kommer att ta kontakt, jag skriver nu av mig, kanske läser du, kanske gör du inte det..

Det som gör ont är att du sätter plåstret på såret och väljer att "gå vidare" genom att fortsätta leva i en lögn, att du inte inser att när du tror att du lurar den nya så lurar du än idag dig själv. En separation tar tid att bearbeta och den har olika faser, och jag kan även nämna dom.

*Chockfasen
*Reaktionsfasen
*Bearbetningsfasen
*Nyorenteringsfasen
-

Och så som du lever idag, med så giftiga människor omkring dig, kommer du absolut INTE att bearbeta överhuvudtaget. Men det är din ensak, jag gör vad jag kan och vad jag måste för att må bättre dag för dag.

Jag vill även berätta att mitt beslut om att ge upp låg inte på mina tankar, utan omedvetet lät jag mig manipuleras av en orm som sa "lämna honom, du förtjänar så mycke bättre, han kommer aldrig att friskna, gå din väg bara och må bra, du förtjänar det bästa efter allt du vart med om med honom"
och självklart är det 2 veckor efter att dom här orden blir sagda , får du träffa den du träffar idag, det är inget ovanligt.
När jag var i 6:e månaden av min graviditet så var jag splittrad och en och samma orm utnyttjade situationen, och frågade mig, vad är det du vill av honom? jag sa , jag vet inte vad jag kan lyckas med om jag kan lyckas , och ormen sa , "gå din väg, och skapa din egna dagliga harmoniska rutin" jag lyssnade , och två veckor efter kom det en ny person in i ditt liv och då vare okej. 

Jag ser mönstret och jag kan inte längre ljuga för mig själv, jag kan inte blunda för det som händer, jag är och kommer aldrig att vara välkommen in i din familj. 
Dom har aldrig gillat mig och kommer aldrig att gilla mig. 
Trist att dom matar dig med "sanna" meningar, om jag fick säga sanningar, herregud, du skulle nog inte tilltala en av dom alla på bra länge. 
nån dag kanske du läser det jag skriver , vet inte om det kommer att ändra din synvikel på allt som är och har varit, men en sak är säker, och det är att du lever i en lögn idag. jag gör nu det jag aldrig hade gjort förr, jag låter det ske, alla har ett eget ansvar att rätta sina hanlingar, nu är du nr 1,2,3, etc i ditt liv, jag finns inte kvar, det blev ditt val mer än mitt .

Innerst inne har jag "1000" frågor.

När tankarna går i hög varv...

Allt möjligt finns i mina tankar förrutom något brutalt.. sån är jag inte. 
Genom åren och alla dagar finns det mycke jag kan dela med mig av.

I filmer har jag läst många ggr att 'livet är för kort för att vara negativ ' 

så som dom också säger 'du skapar din egen dag' 

Så som jag själv förstår det så, har man alltid makten att skapa en glädje , man ska bara tänka rätt och agera rätt..

men sen tröttnar man också på att försöka hela tiden göra det rätta och få motsvar ..

av att bara sitta och försöka skriva här äre svårt att skriva rätt, jag andas helt obalanserat och tankarna kommer och går, så en blackout är en bra definition på hur jag står till just nu..

hur man än är och hur man än gör så , blir man alltid hatad eller älskad för hur man agerar och tänker.
Den här världen är tyvärr skapt på det sättet, människorna alla människorna är så ogenomskinliga..
Man slutar aldrig lära känna varandra för man är alltid under utevckling..

Vare sig man är förälder eller inte så utvecklas man hela tiden , även dom som har sina diagnoser.. det är ungefär som att man lever en   egen värld i huvudet , och när man hittar någon som delar lika tankar då hittar man "rätt" person/er att kommmunicera med...

men just där poänglägger jag mig, kommunikation är inget som kommer gratis.. även det kostar..

det kostar  tid och energi att kommunicera .. så det är sant, inget är gratis..

men komihåg också att så länge man har bra hälsa och man inte har en funktionsnedsättning så har man kapacitet att göra det man vill göra. Det sägs att inget är omöjligt , men det där börjar låta lite inte sant för mig.. 
så länge jag har levt så har inte allt varit möjligt, jag har tyvärr befunnit mig omkring egocentriska människor för länge i mitt liv.. och det kom gratis när jag var omdeveten om att egocentriska männniskor bara tänkte på sig själva, det var inget jag såg, det var inget jag trodde kunde vara sant, för mig blev det som en liten shock att människor kunde ha så stort ego!
Tack för att ni följer mig än idag, och ni som vill ha svar lämna namn, jag kan inte gissa vem som kommenterar vad.