Jag tänker djupt idag. Tänker mycke på människans kroppspråk.

När vi är glada har vi inga problem med att sprida glädje, fast det finns ju människor som alltid är positiva trots deras hemska liv så bär dom ett leende som får en själv att bli glad och positiv.
Men i "vanliga" fall, så yttrar för det mesta vår gångstil våra händer och våran ansikte hur vi mår.
Och jag har studerat så många människor, både nykter som full och jag har märkt att vi alla är ganska lika, det läskiga är att vissa människor vill inte bli genomskådade och avslöjda så dom blockerar deras känslor när dom bemöter andra människor och tar på sig "glädje-masken" som jag kallar det för.

Varför? varför vill man inte dela med sig? (i försig så är ju många människor ganska jobbiga, dom skvallrar om sånt som andra lider av och det får oss att ta på oss masken nånång ibland.) (stämmer inte in på mig)
Men om världen renoverades säger vi, och det hade inte funnits något som heter rasism, och alla krig och allt vad det finns idag, och alla gav alla en chans att få vara sig själva, skulle vi då fortsätta med samma system om masken eller skulle vi vara oss själva?

;-) think think