Det första jag får upp tankarna när jag ska skriva är att jag är hjärtkrossad :(

Visst är jag ingen ängel, men mina misstag i det hela går inte att jämföra med dina.

Du underskattade mig, uppskattade aldrig att jag ville finnas till när jag lyssnade eller när jag hjälpte dig
med något, allt tog du för givet känns det som.
Och det jobbiga är att du fick mig att tro att det var mitt fel hela tiden när du väl kunde vända på saker och ting.
Det är så mycke jag kan skriva.

Men, den boken stänger jag. Och säkert kommer du att vilja göra allt och säga allt du inte har gjort och sagt
men jag kan säga något jag aldrig har sagt förr....... det är försent.

Jag lider idag, jag kommer att lida... men jag vill bara att den dagen då jag glömmer dig kommer..