Jag sittter och jämför mig själv, med mig själv.... (ja som sagt, ni som har följt mig en del förstår nog kanske u mer än vad ni gjorde förr)
jag tycker att det är aldrig fel att tänka på hur man är idag, och jämför det med hur man har vart för ett år sen eller kanske till och med en månad sen.

Jag som sagt, för kanske 8 månader sen var jag en person som lyssnade på dom som ville bli lyssnade, men vad jag själv tycker att jag gjorde fel i var att jag omvandlade deras problem till mina egna problem, och det blev inge vidare resultat av det.
Just för att, jag fick ingen bra dag av det hela, jag fick lite sömn, jag åt nästan inget.
Alltså jag var över empatisk, och det ledde ju inte till något bra tyvärr. Jag gjorde något bra, som var att ge råd, men ibland angagerade jag mig mer än offret till själva situationen.
Jag ser det hela som att jag gjorde bara fel i att omvandla det hela till mitt egna problem, men annars så tycker än idag att, det är bara en bra egenskap jag har.

Idag funkar jag mer, jag vill gärna tänka på min son, sen jag, sen om jag själv känner att jag orkar ta in andras beskymmer i huvvet då stället jag upp.
Men det betyder inte att jag é dryg eller något negativt, jag har bara växt ifrån det jag såg vara möjligt.
Dom som har problem med något överhuvudtaget, måste lära sig fronta sina problem själva, jag kan som sagt lyssna och råda, men jag kan inte lösa era problem.
Och jag tror att man kommer i underfund med det svaret när man har angagerat sig med länge för att hjälpa olika människor, och man ser ingen skillnad efter max 6 månader.

Men jag är fortfarande en trogen lyssnare :) tycker om att lyssna och råda, måste självklart må bra, det var ju något jag glömde påpeka nu, jag kunde själv ibland må så jävla dåligt men ändå hade energi nog för att hjälpa andra ut ur det mörka, för att sen få ett fuck u som tack...