...Jag sitter här, och jag önskar att jag hade modet till att bara vräka  ur mig känslor i text..
Jag tänker för första gången med en klump i min hals vilka som kommer att läsa detta.. jag orkar inte ens skriva korrekt svenska.. struntar i det fullständigt..

Men sanningen är djup inom mig, jag grät för ingenting när jag va liten, men sen frågar jag mig själv, grät jag verkligen för INGENTING?
nej... jag ville bara bli förstådd.. men jag har nästan aldrig lyckats nå ut till någons känslor på de sättet..
få är människorna som förstår mina tankar mina avsikter mina tårar, överhuvudtaget min existens.. 
Men jag grät för mycke, jag va löjlig, jag va för liten, jag va en människa för mycke i den här världen..
Jag känner att min existens stör så många, antingen stör jag mina kompisars flicvänner, eller någon jävla morsa, eller nån kåt jävla gammal gubbe..

mitt psykiska bibliotek är kaos, ingenting är på sin plats..
den enda människan som får mig att inte vilja lämna livet är mina Ängel..

men  just nu vill jag bara ta en pistol och hamna i koma............... depression kan vara mycke värre än nånting annat i livet, jag har så lätt för attt hamna där, och jag försöker, jag försöker, men människorna omkring mig är för mycke, det är omöjligt att vara glad... men fan va dom trivs när dom ser mig som en gammal matta..
neh det kanske stämmer, jag kanske är värdelös----------------------------------------------------------

LÅT VIDEON FÖRKLARA HUR JAG KÄNNER!