Vi alla har så många olika historier.

Vissa har så tragiska hostorier, vissa har så roliga.

Jag tycker inte att jag har roliga historier, för det mesta har jag bara låtit mig själv vara med om onödig drama.

Men det har väl att göra med att jag inte älskade mig själv tillräckligt. För innerst inne har jag alltid älskat mig själv, jag har till och med beundrat mig själv.

Allt har en grund.

Jag ställde en gång  frågan till min syster, om du bara tänker efter, hur växte jag upp?

Hon missförstod min fråga så hon svarade något helt annat än vad jag ville få henne att förstå.

Sen jag va 5 små år, så har jag alltid överallt vart jag än har gått varit i rampljuset, om inte för den ena anledningen så har det varit för den andra anledningen, jag säger inte att det är något tråkigt, nej. Men sen kom det en tid då man fick uppmärksamhet så det krylade att jag blev utmattad av att gå ut. 

Jag kan berätta mer om det här nån annan gång, men det är en puzzel till helheten av min blogg. När ni.minst anar så kommer ni som följer mina inlägg förstå allt. 

Det är sorgligt, men tack vare något mäktigt klarade jag mig och jag lever idag.