Visst är det skrämmande när när man 

inser och erkänner till sig själv att man faktiskt 

är rädd för en del saker i livet. 

jag tänker mer nu när jag har kommit dit att jag behöver

inte vara rädd, jag vill mer förstå och acceptera att allt kan inte bli som jag skulle vilja att det blev. människan har förmågan att kunna förvränga och fötränga, jag har testat den populära "taktiken" att fötränga, öåtsas som att ingenting har skett, och det var där jag ramlade ner för ett djupt hål och jag låg under ytan i många månader om inte år. 

Idag accepterar jag att jag blir rädd. men skillnaden är nu att jag vågar konfrontera människan jag har frågorna till, jag kan acceptera, beroende på vad människan har utsatt mig för så känner jag efter själv efter sammanfattningen om det är en person jag kan respektera eller om den bara är en idiot jag väljer att skita i ut över. 

Det är facit, när du kommer på att vissa handlingar andra utsätter dig för får dig att bli rädd, föträng inte händelsen, konfrontera människan och förstå, acceptera känslorna och och inse vilken styrka det ger dig.