Ibland kollar man sig omkring, och man kan tolka verkligheten på så många olika sätt, att nu låter "normaliteten" som något udda, då ingen gör som alla andra..
Men där får jag upp en fråga i huvvet, vad är normalt?
Det kommer en tid då jag börjar se mig omkring överallt..
och jag kommer till insikt... och när en sån stund kommer då börjar jag inse så mycke, så det blir för mycke för mig, för att ibland vill jag inte se vad jag lever, men när jag väl inser så blire så mycke att mina tankar blir helt ...... ja hur ska jag förklara, mina tankar förvandlas till en labyrint...

Jag söker svar på vissa saker, då jag måste tänka och skilja på alla mina tankar, och så plötsligt så kommer allt jag har förträngt med en gång..

Det här kan jag berätta om i evigheter.. men till min poäng nu, den dolda insikten

jag har kanske få gånger vara genomskinnlig med mina inlägg här, dessutom vare 100 år sen jag blogga, tiden ger mig inte tid?! nee... jag har bara glömt bort mig själv, jag vill sova ut, men det ger sig inte för att jag har två bebisar att ta hand om, men här ser ni, jag ska börja berätta om något så hoppar jag till ett annat samtalsämne

Innan jag fortsätter berätta om det hära, så vill jag påpeka att jag nån dag kommer att ha modet att skriva min bok, publicera den  och stå för den jag är...
Jag trodde aldrig att mitt liv skulle vara så kryddigt.. hahah trodde mitt liv skulle vara bara en ren historia utan att något "hemskt" skulle ha hänt nånsin.. men vem ska man lura, mina hemska erfarenheter började redan när jag va 13 år ... så..a..

jag tror att jag  berättar det här senare eller nån dag..

Det har hänt så mycke omrking mig dom senaste åren.
Jag kan knappt skilja på vad som va värst , jag kan inte ens tänka på bara en sak i taget.
Allt kommer med en och samma gång..
Men jag känner bara att det värsta är över..
Och nu när jag är ensam och kan andas, och planera dagen som jag själv vill utföra den så
blir jag glad och jag glädjs åt när jag gör något för mig själv eller någon jag tycker om eller någon jag älskar.
Jag har alltid varit likadan, jag mår så bra av att glädja andra, eller när människor som har mått skit mår sedan bra av att jag bara hjälpt till.

Men jag känner nu att det kommer stora ändringar i mitt liv..
jag har den stora magiska viljan och den lusten man ska ha för att se fram emot att ta emot ändringar i livet..
Det kan självklart krävas mycke angagemang av mig, vilket jag gillar, för att jag gillar inte att få något enkelt..
men det är det värt..

Min blogg är inte den enklaste att förstå sig på, men med dagarna kommer jag att dela mig mej till er mer och mer..
jag lovar inte något så att det inte blir att ni besöker och inte läser nytt, men vad jag kan lova är att ni som har följt mej sen innan ni kommer att förstå mig mer och mer.
Varför jag har vart och gjort och känt som det har vart och blivit, allt har varit en labyrint.
Men jag lovar att allt har en förklaring..

Om bloggen blir något av ett "beroende" för mig, i framtiden så kommer jag att skaffa mig en egen hemsida..
Som sagt en ändring blir för lite, mycke ändringar, men en dag i taget..

Jag tackar bara alla och mig själv över att jag är en stark individ som inte låter mig trampas av SKIT!

:) <3

Visst äre så att man inte känner inte igen mig längre.
Har tagit distans från allt och alla...

Kan bero på att jag fick nog av allt och alla (dom jag hade mest att göra med då)
Kan bero på så mycke som inte ens kan ana..

Men idag mår jag nästan 100% bra.. det finns något kvar att göra, coh det vill jag få överstökat
jag önska att det var simpelt att bara lägga fram ett hejdå bara sådär..
jag har inga känslor som helst kvar.. vad jag har kvar är nog ilska över att jag lät mig själv gå igenom något onödvändigt i mitt liv.. då jag hade vissa som sa till mig att dra mig ur i tid... och jag valde att tro en idiot som knappt vet vad kärlek är..(och jag som alltid säger till mina närmaste, om du ser att vi varnar dig varför står du kvar eller vad du nu kan handla om)

Jag ser mig själv som ett offer..
men innan jag förklarar mer, så vill jag påpeka något här, antingen fattar ni eller så saksamma.. jag orkar inte använda svenska A för att bli förstådd.

Jag är den som säger att jag vill inte att mitt liv blir omtalat av alla.. och då har jag fått både som fråga och kritik.. det här då: men ändå sitter du och skriver ut till hela världen vad som sker i ditt liv..

jag skriver av mig här.. jag ger blanka skit i vad folk säger om mitt liv.. men jag väljer hellre skriva av mig här än att gå till en person i tillit och sen få reda på att mitt privatliv ändå är omtalat av alla trots att jag inte publicerar utan bara har muntlig kommunikation med människor i tillit... förstår ni skillnaden?

Jag vill inte behöva förklara just nu för att jag är inte på humör, hur bra person jag egentligen är..
Men jag kan säga att det jag va med om sist har jag bara sett på TV noveller såper kalla det va ni vill..

Jag ser mig själv som ett offer som sagt..
Jag undrar än, varför hände det här mig?
Men samtidigt är jag fan tacksam över att det hände...
för att jag kan säga rakt av utan att visa någon hänsyn till den idioten att du anar inte vem du vågade såra..
Jag kommer inte att hämnas absolut inte :)
som sagt du gjorde mig en tjänst.. fegt gjort egentligen istället för att bara säga hur det låg till så va du otrogen igen..
Men iaf.. jag har inte blivit besviken jag har inte blivit sårad..
Den enda personen jag är besviken på är mig själv..
för jag tänker idag.. vadfan har vi för gemenskap egentligen? vi är från två olika världar..

jag vet inte hur ni folk ser mig, när ni ser mig ute eller när ni läser min blogg och sen träffar på mig..
men jag antar att vissa snackar massa bullshit, inget nytt.. och vissa andra beundrar att jag har modet att lägga fram mina upplevelser på en internet blogg där alla kan läsa vad jag upplever..
Säg och tyck vad ni vill, varsågod my plasure.. till skillnad från många så är jag ärlig och modig av mig delar med mig för att jag vill, jag har inga fördomar mot någon.. men vissa av er har det :)
fuck off rakt av.. jag säger bara det, fuck you rakt av till cyniska och falska jävlar..

iaf.. bättre tider är välkomna in i mitt liv..
ni läser och ni kanske inte fattar nånting av det ni läser, jag är ju en nyckfull och oförutsägbar när jag väl sätter igång med min ironi och min oförutsägbara personlighet.. men jag lovar er, jag lovar er att när jag väl har sagt mitt som jag vill få ha sagt nu så allt är sagt så kommer jag att uppdatera med klara ord vad allt handlar om..

men en sak bara :)

ALDRIG MER DEN HÄR JÄVLA IDIOTEN.
Och en sak till, jag söker inte kärlek och ingen date eller nånting..
jag är redan lycklig ensam.. drar mer än gärna ut på en öl och har kul med dans och skratt but nada mas than that..

Tack ;)

Hej..
Jag ser att vissa har besökt min blogg och kanske väntar sig en uppdatering av mig
här i och med att jag inte är inne på FB längre som förr..

Jag är inte en person som kan ta negativa upplevelser som något positivt med en gång..
beroende på vad jag har upplvet så tar det olika mycke tid för mig att smälta och inse..

Det jag va med om sist, är ingenting jag vill bara skriva ut sådär..
jag försöker samla mod och krafter för vad som väntar på mig, vilket är så mycke..
men att skriva ut det som jag upplevde sist kräver mitt högsta mod..
jag måste stå för det jag måste ha bollar till det..

och om det är något jag har insett och sammanfattat sen 2014 det är fan att inget i den här världen i mitt
liv är för stort för mig, jag klarar det mesta bara jag vill.. jag har ramlat många gånger och ställlt mig upp, tack vare ingen annna än mig själv bara..

Vissa individer(tjejer,kvinnor) berättar många gånger att deras barn ger dom krafter..
jag kan hålla med om det till en viss del.. för att samtidigt som dom ger dig krafter så kräver dom krafter också..
och visst då har man ju en del tid då man inte får bearbeta själv vad man går igenom då stunden för att man ska lägga fokus på ens barn.. men jag är ju sån som vill bara få ut min kännsla sagd tänka och smälta..

Jag vet inte.. men vad jag kan meddela er är att det kommer att komma här en stor uppdatering om vad jag va med om men jag vet inte om det blir video eller skriftligt.. jag funderar än..

nu till exempel... jag vill inte sluta skriva, för att jag är sömnlös.. och jag vaknade för en timme sen av massvis av mardrömmar.. då jag bara blir knäckt av att inte kunna somna om och drömma vidare så att mardrömmen tar slut åtmistone en tid jag kan väcka min bebis.. :(

      
  Jag tror - jag tror att när det är över,
  Det kommer bara tillbaka i blixtar, du vet?
  Det är som ett kalejdoskop av minnen.
  Det bara allt kommer tillbaka. Men han kommer aldrig.
  Jag tror att en del av mig kände, och den andra delen av mig  såg  honom och att detta skulle hända.
  Det är inte riktigt vad han sa eller vad han gjorde,
  Det var en känsla som kom tillsammans med den händelsen just då ..........
  Och det galna är att jag vet inte om jag någonsin kommer känna så igen.
  Men jag vet inte om jag borde.....
  Jag visste att hans värld flöt i lögnerför snabbt och brände för ljust... så det förväxlades med en god lögn
  Men jag tänkte bara, hur kan djävulen bara komma att dra dig mot någon som ser så mycket ut som en ängel när han ler mot dig?
  Kanske visste han det  när han såg mig.
  Jag antar att jag tappade bara min balans.
  Jag tror att den värsta delen av det hela var inte förlora honom.
  Det  var att jag höll på att förlora mig själv...för han

Det är läskigt att tala i gåtor.. jag blir själv skraj... kan tänka mig att ni förstår inget..
men det är mer meningen att bara läsa och försöka att förstå att detta är en kortfattning av nästan 3 år..

och mina sista ord till det här är, fuck u back
Va lycklig och njut!

Det första jag får upp tankarna när jag ska skriva är att jag är hjärtkrossad :(

Visst är jag ingen ängel, men mina misstag i det hela går inte att jämföra med dina.

Du underskattade mig, uppskattade aldrig att jag ville finnas till när jag lyssnade eller när jag hjälpte dig
med något, allt tog du för givet känns det som.
Och det jobbiga är att du fick mig att tro att det var mitt fel hela tiden när du väl kunde vända på saker och ting.
Det är så mycke jag kan skriva.

Men, den boken stänger jag. Och säkert kommer du att vilja göra allt och säga allt du inte har gjort och sagt
men jag kan säga något jag aldrig har sagt förr....... det är försent.

Jag lider idag, jag kommer att lida... men jag vill bara att den dagen då jag glömmer dig kommer..

LÅTER LÅTEN TALA FÖR MIG!